onsdag 15 november 2017

Rapport från babybubblan...

Just nu ligger lilla damen i babygymmet och tränar. Hon och den blinkande humlan går en boxningsmatch. Varje gång hon slår den så börjar den blinka, mycket spännande. 

Själv sitter jag nyduschad i soffans bortre ände. Varför? Well, det hände en liten olycka på den sidan jag vanligtvis sitter. 

Om du inte är intresserad över vilka fadäser som kan hända i babybubblan kan du ju hoppa över detta inlägg. Om du har en rosenskimrande bild över hur fantastiskt det var med en liten baby, kan ju detta vara en bra påminnelse, allt var inte så jätte trevligt alla gånger...

Så vad hände? Jo. Jag hade inte ammat på en stund, och speciellt inte på vänster sida. Nu var det dags, verkligen dags! Så pass dags att amningsinlägget var genomblött och BH'n nästan detsamma (vilket jag aldrig märker eftersom läckan ju är kroppsvarm...) Det var mest dags för mej alltså, hon var måttligt intresserad. Men när hon väl blev erbjuden mat tackade hon inte nej utan åt med stor aptit. Okej, kanske hon var lite hungrig ändå och kanske hon åt med lite väl stor aptit. Efter en 10 min amning tittade hon upp och innan jag hann reagera kom allt hon ätit upp igen. Jag är ju van, så har alltid en handduk på amningskudden. Well, det hjälpte inte tillräckligt. Jag kände hur rännilen spred sej på tröjan ner längs magen och mot midjan. Trodde jag lyckats få stopp på det, men nej. Byxorna fick sej en rejäl fläck också och soffan likaså. Måste jag seriöst börja ha en handduk under mej själv för att jag ammar? Och förstår inte hur stor mage en sådan liten person kan ha för att få rum med så mycket mjölk. Eller tydligen fick hon ju inte rum med det eftersom det kom tillbaka upp. 

Tur i oturen hade jag inte hunnit ta den dagliga duschen ännu och satt fortfarande i pyjamas. Det är inte bara till dom små som det är bra att ha flera pyjamas till, rätt bra att ha några styckna för oss stora också. 

Nu har hon precis ammat igen eftersom förra måltiden inte blev så mättande (att blogga/äta/läsa samtidigt som man ammar är ju rätt smidigt) och har precis somnat på amningskudden. Att boxas med humlor och kräka ner sin mamma tar ju på krafterna. Och mitt i allt blev babybubblan ganska rosaskimrande igen. 

Min lilla skrutt



måndag 13 november 2017

Veckans blogglista: "Min kropp"

Måndag och dags för en ny lista från Sevendays, denna vecka handlar det om "Min kropp"!

Jag tycker min kropp är:
Just nu tycker jag att min och alla kvinnors kroppar är fantastiska! Tänk att vi kan skapa ett barn och sedan kunna ge det barnet mat, det är ju otroligt! Och att kunna återhämta sej efter en graviditet och förlossning är ju rätt otroligt det också!

Min relation till kroppen har varit:
Jag har alltid haft en bra relation till min kropp och har aldrig haft någo kroppskomplex.

Det bästa med min kropp:
Att den är så pass välfungerande som den är. Jag är frisk och mår bra. Visst har jag en hel del problem med magen och ibland huvudvärk, men förutom det funkar den riktigt bra ändå!

Så ser jag på andras kroppar:
Var och en med sin kropp, andras kroppar är inget att "blanda sej i". Om någon annan öppnar upp och bjuder in för kommentarer/diskussion, tex. berättar om nya träningsprogrammet eller berättar om ett problem man har, ger jag gärna komplimanger eller diskuterar/tipsar/lyssnar. Men om man inte får den "inbjudan", då vill jag inte kommentera överhuvudtaget. Jag tycker det är rätt jobbigt när andra blandar sej i hur jag gör eller ser ut (även fast det är välment)   så därför vill jag inte göra samma sak till andra. På jobbet fick jag tex. kommentaren, menat som en komplimang såklart, "du har en sån där fin gravidmage". Vilket fick mej att undra, hur ser då en ful gravidmage ut? Hur bedömer man "snyggheten" på en gravidmage liksom? Det är komplicerat det där, att ge komplimanger om någons kropp eller inte. Själv känner jag mej väldigt iakttagen när någon kommenterar något, spelar ingen roll om det är en komplimang eller inte. Så jag säger helt enkelt inget.

Såhär ger jag min kropp energi:
Bra mat, träning och sömn.

Det här har min kropp klarat av: 

Haft ett barn i magen och klämt ut det. Nästan bestigit MT Kinabalu. Sprungit Midnattsloppet på 55min. Crow pose, enda handstående yogapositionen jag kan. Hittills. Är så pepp på att börja yoga igen nu!!  

Min kropp mår bra av:
Att jag tränar regelbundet och äter mat jag mår bra av. Sömn är såklart viktigt, men är inte lika känslig för sömnbrist som om jag slarvat med maten.

Min kropp mår dåligt av:
Slarvar jag med min diet (pga magproblemen) märker jag det ganska snabbt. Och tränar jag inte regelbundet blir min nacke och rygg snabbt kaputt.

Så gör jag för att älska min kropp:

Jag har ett avslappnat förhållande till min kropp, det är inget jag har haft behov eller behöver jobba med. Jag trivs i och med den helt enkelt! 



torsdag 9 november 2017

Dagens tips: Fotoböcker

Igår kom leveransen, SÅ SPÄNNANDE!! Vi har äntligen fått våra fotoböcker!! Detta har jag haft som projekt sedan jag gick på semester i somras, det har tagit sin lilla tid... Men det var 5 år av bilder som skulle kollas igenom, väljas och placeras ut, så det var inte ett litet projekt. Jag började blogga 2013 (helt galet hur länge denna blogg levt ändå), så från och med det är bilderna lite mera organiserade, utvalda och en del retuscherade. För det fanns inte på kartan att börja retuschera varje bild, då skulle detta projekt tagit några år istället för månader! 


Otroligt roligt att blicka tillbaka i tiden, vi har gjort rätt mycket roligt genom åren ändå! 

Det är ju lite tråkigt idag när man i princip aldrig framkallar bilder längre. Det har liksom blivit inflation på bilderna, ju mer bilder man tar desto mindre framkallade bilder blir det. Och att börja visa alla sina hundratals bilder från en resa till vännerna funkar ju inte (hur bra resa man än tyckte att det var...)  

Så detta är mitt tips för idag! Och perfekt som julklapp!    




måndag 6 november 2017

Blogglista: Karriär

Inspirationstorka här på bloggen. Att bara skriva om baby-relaterade grejer blir lite overkill, till och med för mej även fast jag mitt i det.. Så vi kör Sevendays blogglista! Denna vecka är det tema "karriär"! Passar lite bättre än förra veckan som handlade om pyssel. Jag kan räkna antalet pyssel per år på en hand... 

Jag jobbar som:
Mönsterkonstruktör, har (i princip) gjort det dom senaste snart 9 åren. 

Karriär i jobbet för mig betyder:
Ordet karriär är för mej förknippat med att avancera uppåt, att hela tiden jaga något. Jag vill inte "uppåt", är totalt ointresserad av att ha tex. någon chefsposition. Just nu vill hellre "framåt" och vidareutvecklas i min roll. Jag har väldigt ödmjuka mål, jag vill bara bli bäst på det jag gör, hehe. 

Tre saker jag kan göra, för att nå mina mål är:
Om vi fortsätter från förra punkten då, alltså att min mål skulle vara "att bli bäst". (Det är ett väldigt dåligt mål, jag vet, det är ingen tävling och hur avgör man när man är bäst... Men ignorerar det just nu) Här är tre punkter:
- mera erfarenhet, nya problem dyker upp hela tiden och man kan alltid lära sej något av dem
- hålla mej motiverad, otroligt viktigt!! Motivation är alltid den starkaste drivkraften
- testa nya saker, kurser, se hur andra gör, inspireras etc. Lära mej nya saker helt enkelt. 

Det här är mitt nästa mål i karriären:
Som sagt, bli bäst. Jag gillar det jag gör, så vill inte ha en ny tjänst eller byta jobb. Jag vill hela tiden bli bättre där jag är. 

Här ser jag mig själv om ett år:
Om ett år är planen att jag ska ha börjat jobba heltid igen efter föräldraledigheten. Då kommer jag att fokusera på att göra ett så bra jobb som möjlig i utsatt tid och sedan SLUTA JOBBA. Tidigare har jag jobbat på tills jag varit nöjd, även om det betydde jobba övertid. Nu måste jag sluta med det, så utmaningen om ett år kommer att vara att se till att göra det jobb jag ska under arbetstid. Och sedan gå hem!! 

Tre saker jag lärt mig under mitt arbetsliv:
- jobbet är inte allt. Även om det är väldigt roligt. 
- man kan göra saker på flera sätt och alla gör vi saker olika.
- såklart massor med teknisk kunskap och förståelse hur viktig tydlig kommunikation är.

En person jag ser upp till, karriärsmässigt:
Dom som börjar närma sej pensionsåldern men som ändå inte fastnat i gamla hjulspår. Dom gamla rävarna som ändå tänker nytt, är öppna för förändringar och vågar prova nya saker. 

Mitt drömjobb:
Jag vill fortfarande jobba som konstruktör, men nån gång i livet skulle jag vilja jobba mera med unika plagg, inte konfektion och massproduktion. Tänk att få jobba med haute couture liknande plagg! Men skulle aldrig klara av att jobba på en riktig haute couture ateljé, är alldeles för rastlös för det (läs slarvig och otålig). Jag tror drömmen skulle vara att drapera fram första prototyper för avancerade plagg. Dvs skapa något praktiskt, men det behöver inte vara så noggrant sytt som själva slutprodukten. Skulle inte vara en bra sömmerska... 

Som anställd är jag den här typen:
Arbetshästen. Gillar att jobba på och är sällan den som sitter och diskuterar och vrider och vänder på saker och ting. 

Som chef är jag den här typen:
Jättedålig. Antingen så är jag micro-management typen och vill att allt ska göras på mitt sätt eller så delegerar jag det helt och hållet och släpper totalt kontrollen. Allt där mittemellan med stöttande ledarskap (som ju är bäst) och kunna driva ett team och ge konstruktiv feedback är inte mina starka sidor. 

Ett mål jag uppnått i min karriär:
Jobbat utomlands. Nu gjorde jag det inte för att "det var bra för min karriär och det ser snyggt ut på CV't". Jag har alltid varit intresserad att bo utomlands och jobba närmare produktion. Jag lärde mej så otroligt mycket på mina två år i Shanghai! Jag hoppas att en sådan chans dyker upp igen nångång! 

Så här jobbar jag aktivt för att lyckas på jobbet:
Jag byter tjänst med några års mellanrum. Det är inte något jag "aktivt" gör, men har en tendens att bli rastlös efter en viss tid och då börjar man titta efter annat. Och man lär sej alltid så otroligt mycket bara genom att byta team eller varugrupp eller kundgrupp. Som kortast har jag haft en tjänst i 3 mån och som längst i 2,5 år. Minst två år är det optimala tycker jag. Första året är allt nytt och andra året kan man dra nytta av sina erfarenheter. Men att uppleva något för tredje gången, nja, då brukar oftast min rastlöshet kicka in... 

torsdag 2 november 2017

Resplaner för framtiden...

Just nu sitter jag och drömmer mej bort. Jag börjar bli sugen på en resa! Just nu denna vecka skulle jag inte vilja resa någonstans, jag är fortfarande så pass ny i föräldrarollen att det är ett projekt att t.ex ta sej utanför dörren. Det kan ta 5 min att komma iväg och det kan ta 1,5h och när man väl stänger ytterdörren får man tänka en extra gång vad man egentligen klädde på sej och vad packades riktigt i väskan? Kom barnet med eller ligger hon ännu i sängen med ytterkläderna på?

Så ingen resa just nu. Men snart vill jag iväg någonstans (vill inte säga "när jag behärskar mamma-rollen, får väl vänta i några decennier då, men så att man är lite varm i kläderna iaf...) Jag tänker mej januari, februari eller mars och tänker ett varmt resmål. Minst två veckor, kanske till och med fyra? Då borde Nova fått alla sina vacciner och vi ska, fingers crossed, vara lite mera trygga i föräldrarollerna. Men hon är ännu så pass liten att hon inte springer runt, om ens kryper runt, och jag helammar ännu (hoppas jag iaf). 

Resmål jag funderar på och deras för- och nackdelar: 

Thailand: 
+ väldigt lätt land att resa i, turismen är väl etablerad
+ ett av svenskarnas favoritresemål och just nu känns det mycket tryggare att åka till en "svensk-ö" som t.ex. Koh Lanta istället för att fly undan turismen till någon exotisk ö
+ nu gissar jag, men tror sjukvärden verkar vara väldigt bra på turistöarna, vi fick ju erfara det själva förra gången...
+ det mesta verkar gå att köpa på plats 
+ billigt att leva där
+ maten
- flygresan och lång distans
- mygg
- fuktighet

Kanarieöarna (vilken som helst):
+ närmare än Thailand
+ aldrig varit där
+ nu spekulerar jag igen, men turismen är ju så väldigt etablerad och tänker att det då är ett "lätt" resmål med liten baby
- fortfarande rätt så lång flygresa 
- tror det är dyrare än Thailand? 
- känns inte lika roligt som Thailand...

Madeira: 
+ mera outforskat än Thailand och Kanarieöarna
+ verkar vara fantastiskt resmål
+ kortast restid
- innan vi fick barn skulle detta vara en fördel, men har uppfattningen att denna ö inte är lika "turistig". Härligt när det inte kryllar av folk, men då brukar det ofta vara lite "svårare" resmål. Nu har vi ju gjort ett antal resor genom åren, så borde inte vara något problem. Men vill ha det så enkelt som möjligt nu, att resa med baby tror jag är tillräckligt utmanande 
- vet inte om detta är bra eller dåligt, men inte lika varmt har jag för mej. Stekande hetta och hög luftfuktighet är ju såklart inte bra, men vill ju ändå ha värme på solsemester... 
- vet inte så mycket om ön, verkar vara superhärligt vuxenresmål, men vet inte hur barnvänligt det är? 

Så går tankarna just nu, får se vad/hur/om det blir!

Vår resa till Thailand för några år sedan....

måndag 30 oktober 2017

Boktips efter "Ett litet liv"??

Jag har äntligen läst ut "Ett litet liv" av Hanya Yanagihara. Eller "äntligen" är fel ord, kanske borde skriva tyvärr istället. Den är en riktig tegelsten, men hade nästan kunnat vara ännu längre, så bra var den! 

Jag tror jag gjort denna jämförelse tidigare här på bloggen, men so be it... Det var så skönt att läsa denna bok efter att ha läst Fredrik Backmans "Vi mot er". Historien i den boken och den tidigare "Björnstad" var väldigt gripande och aktuell, men jag störde mej något otroligt på språket. Ni vet hur en inledning/avslutning/mellantext kan skrivas, så där kraftfullt, korta meningar, korta stycken, slagkraftigt helt enkelt. Men när hela boken är skriven på det sättet blir det väldigt svårläst, det blir för hackigt och jag få inget flyt i läsandet. Ni vet ordspråket "plocka russin ur kakan", Backmans böcker är bara russin och det behövs en kaka också... 

"Ett litet liv" var precis tvärtom. Den har långa beskrivande texter som är väldigt välskrivna, ibland kanske lite väl utsvävande. Språket flyter på otroligt bra och texten är lättläst även om ämnet kan stundvis vara riktigt tungt. När jag läser är själva handlingen och berättelsen den viktiga för mej, språket blir mera ett verktyg för att förmedla historien. (Kanske var det därför jag inte riktigt fastnade för Ferrantes böcker, dom var nästan mera en språklig upplevelse istället för en fängslande historia... Det gick för långsamt fram för att hålla mitt intresse.) 

Jag kan varmt rekommendera "Ett litet liv"! Googla om ni är intresserad av handlingen, är för lat för att dra den här... 

Frågan är nu bara, vilken bok ska följa denna? Tror nästan jag behöver en "palate cleanser", behöver smälta denna först innan jag börjar med något annat större projekt. Kanske får det bli en lättsammare roman, någon feel-good bok? Har ni förslag på det? Och efter en "palate cleanser" bok vill jag ju ha en lika bra och gärna lika lång bok som "Ett litet liv". Tips på det?  

söndag 29 oktober 2017

From hell to heaven på några timmar

Jag tar tillbaka det där jag skrev igår om att skrik och gråt alltid går att få bot på genom amning. Igår hade vi en riktigt dramatisk läggning. Alltså om man jämför med vad vi är vana vid... 

Lilla damen var inte på bra humör. Det gnälldes en del, som hon brukar på kvällarna, så inget ovanligt i det. Men mitt i allt blev det PANIK skrik! Jag kastar mej i säng, struntade i att byta om till pyjamas och slet fram maten till henne. För sent. Hon var helt förkrossad. Otröstlig. I panik. Det lät som att världen höll på att gå under. Och att amma hjälpte inte, hon försökte äta men började skrika igen efter 2 sekunder. Jag som trodde att amning var universallösningen på alla skrik.

Jag gissar att små barn och bebisar är som djur, dom kan lukta sej till rädsla. Så jag gjorde allt för att hålla mej lugn och hoppades att det skulle smitta av sej. Men man blir ju väldigt orolig när ens barn är helt otröstlig och inte betett sej så tidigare. Var det bara hunger? Övertrötthet? Hade hon blivit överstimulerad och kunde inte komma till ro? Ont i magen? Hade hon fått vatten i örat som kändes obehagligt under kvällen bad? Hade axeln hoppat ut led? Var ett finger brutet? Hemska tanke, är det nu koliken börjar??

För att lugna henne tog jag bort pyjamasen (och spanade lite extra efter brutna ben eller armar ur led) och höll henne hud mot hud medan jag fortsatte att föröka amma i olika ställningar. Mitt dova "såååja" med extra finlandsvensk klang som annars brukar vara lugnande varvades med "Sov du lilla videung". 

Och efter kanske en timme av total panik började hon lugna ner sej. Vet fortfarande inte vad det var, hon åt inte så länge efteråt, så kan ju inte bara varit hunger? Stackars liten var rätt trött efteråt så hon somnade ganska snabbt efter amningen och jag stapplade mej ur sängen på darriga ben och bytte om till pyjamas och försökte själv sova. 

Sedan hände något konstigt. Hon började gny och vaknade till, som hon brukar när hon vaknar och vill äta. Inget konstigt i det. Det underliga var att hon hade sovit i 4 TIMMAR!! HOLY COW tänkte jag, detta är det längsta jag sovit i sträck sedan jag var gravid i sjunde månaden. Hon åt, hon somnade om och sov i nästan 4 TIMMAR TILL. Efter den amningen tog mannen henne och jag somnade om efter en stund och sov till kl 9.38!!!! (Sommartid, så egentligen 8.38, men det låter inte lika dramatiskt...)

Jag är fortfarande i chock. Vet inte vad jag är mera chockerad över, kvällens panikläggning eller vilken fantastisk natt vi fick. 

Lugnt sovande bebe, helt omedveten om hur hon skrämt slag på sin mamma...  






lördag 28 oktober 2017

Allt är inte rosenrött....

Hittills har jag mest skrivit positiva inlägg om att vara mamma. Majoriteten av stunderna är ju klart positiva! Men, det är inte alltid rosenrött. Eller säger man rosaskimrande? Dans på rosor? 

Anywho. 

Här är den jobbiga listan: 

Nätterna
Sömnbristen är kanske inte det värsta. Dagarna går rätt bra för mej, känner mej inte så väldigt trött. Sen gör jag ju knappt något aktivt på dagarna heller, jag bejakar och följer amningshjärnans kapacitet. Men nätterna kan vara tuffa, det är många vakna timmar och det är nästan frustrationen som är värre än själva sömnbristen. Senaste tre nätterna har varit helt olika: 
Natt 1: Riktigt bra. Nova sov i 1-1,5h etapper, vaknade för att äta och somnade nästan direkt efteråt. Vanligtvis tar det en stund för mej att somna om, men denna natt gick det snabbt. Amningen och att vagga henne till djupare sömn tog bara 30 min. Jag kunde alltså samla på mej många timmar, behövde inte vara uppe och gå och tror inte ens det kom en bajsblöja. 
Natt 2: Hoppades natt 1 skulle upprepa sej. Det var väl det stora misstaget, att ha förväntningar. Jag var riktigt trött, ögonen gick i kors och kunde knappt hålla mej vaken när jag låg och ammade på kvällen. Hon hade svårt att somna om efter varje amning och vaknade upp 5 min efter att jag lagt henne i sin säng. Efter 3 tiden väser jag ilsket till den stackars oskyldigt sovande mannen att "nu får DU ta hand om DITT barn". Jättebra sätt att väcka sin partner på! Rekommenderas! 
Natt 3: Under själva natten fick jag sova mindre än natten innan, men mest pga att jag var rätt pigg och inte kunde somna. Och missar man sin 1-1,5h lucka så får man vänta till nästa. Men kände mej ändå inte så trött. Som tur var det natten till lördag, så jag fick istället sovmorgon. För när klockan börjar närma sej 4 och man knappt sovit något, då börjar tröttheten komma krypande... 

Kvällarna
Känns mest som en uppladdning inför dom långa nätterna

Mina kläder
Jag har inge som helst problem med att min kropp ändrats. Men jag vill verkligen kunna börja använda mina vanliga kläder igen. Dom flesta överdelar är inge problem passformsmässigt, men dom är inte så amningsvänliga. Majoriteten av mina byxor går inte att knäppa ännu, och det är det jobbigaste. Jag har typ 3-4 byxor jag kan använda just nu och börjar tröttna på dom. Och jag vill verkligen inte köpa en ny byxgarderob, så jag hoppas att jag snart kommer i dom igen.     

Kroppen
- axlar, armar och handleder mår sådär av all amning och bärande av bebis
- amningen har slutat vara smärtsam nu, det känns inte längre som att en piraya tuggar. Men efter 40 minuters gnagande är det ju rätt ömt... Och när sylvassa små naglar hugger tag i ens känsligare och redan ömma delar, ja då vet man att man lever!!
- svanken börjar ta stryk av en inte-allitd-så-ergonomisk amning och konstiga bärtekniker
- jag längtar till att få komma igång med träningen!!!! Jag är inte van att min kropp inte är i sånt skick att jag inte kan klara ett träningspass. 

Tiden
Vart tar den vägen? Man hinner knappt göra något under dagarna när man är så låst vid soffan och amning eller en sovande bebis i Babybjörnen på magen. Och att fortfarande gå i pyjamas på eftermiddagen kan vara rätt soft, när man gör det av fri vilja. Men när man vill, men inte kan komma ur den och in i duschen förrän sent på eftermiddagen blir det frustrerande (speciellt med tanke på nästa punkter).

Kroppsvätskor
Både ens egna och andras. Det är bröst som läcker, amning som är en klottig historia, en bebis som spyr och dreglar all-over och läckande blöjor. Inatt behövde vi båda byta pyjamas... 

Lägenheten
Jag gillar att vara hemma, mestadels är det väldigt mysigt. Men ibland blir den isolerande. Att komma utanför dörren kan ibland ta 5 min och ibland 1,5 h. 

Sociala
Som tur har jag flera vänner som också har barn, så det har blivit en del play-dates (för oss föräldrar, barnen har knappt lagt märke till varandra). Och väldigt roligt att alla ser det som en självklarhet att dom kommer över och hälsar på, vilket underlättar väldigt mycket eftersom att komma utanför dörren är som sagt ett projekt. Men man är ju inte alls lika social som när man jobbade och dagligen snackade med kollegor. Kan sakna det rätt mycket. 

Gråt och skrik
Det är ju jobbigt att höra sitt barn gråta. Men ska egentligen inte klaga. Den darrande underläppen är bedårande söt och hennes "lugna" gråt låter som när en katt jamar. Gallskriket är mindre charmigt (vilket alltid inträffar när man ska ut genom dörren, hur snabb man än försöker vara). Men hittills har hon alltid lugnat ner sej så fort hon fått amma, så jag har en enkel lösning (men det leder till nästa punkt). Styrkekramar till föräldrar som har barn med kolik, vet inte hur ni klarar det!!

Låst
Anknytningen oss emellan har fungerat väldigt bra. Men så länge jag helammar är vi rätt låsta vid varandra, på gott och ont. Jag har testat att pumpa lite grann och det verkar gå bra med flaskan. Nästa steg blir att bunkra upp så jag kan smita iväg (gymmet kommer vara första anhalten) utan att behöva oroa mej allt för mycket (kommer väl alltid att vara orolig?). 

Det var min kämpigt-som-nybliven-förälder lista. Och jag är väl medveten om att det kunde vara mycket mycket mycket jobbigare, så jag är extremt tacksam ändå hur lindrig vi kommit undan med bekymmer! Detta är ju vanliga och ganska oundvikliga svårigheter när man har en baby. Men ändå. Att vara nybliven (eller säkert också erfaren) förälder är inte helt lätt alla gånger. Som tur blir man ju totalt söndercharmad när det kommer ett leende. Dåliga nätter, spyor och blöjbyten är som bortblåsta då. Nästan iaf.  


Våran fina skrutt 

torsdag 26 oktober 2017

Familjen på besök

Vart försvinner tiden? Redan torsdag och halva veckan försvunnit. Dags för lite bilder från förra helgens familjebesök!


Stolt kusin som undrade om hon kunde åka rutchkana och gunga med Nova. Jag var tråkig och sade nej.



Vi hade fantastisk tur med vädret, otroligt fint höstväder med sol och kylig luft. (Dagarna efter har det regnat rätt mycket...) Det blev en hel del utomhusvistelse och promenad, alltså i jämförelse med vad jag är van vid. Vi promenerade från Liljeholmen via Trekanten till Winterviken för lunch och dagen innan hängde vi i lekparken vid Tantolunden och promenerade runt på Södermalm. 


Glada kusinerna. 


Jag bjöd på fin-fika! Delicato asken var riktigt bra, rekommenderar! Lagom små bitar så att man kan smaka på flera. Och såklart har asken två lager. 



Mera lekparkshäng i Liljeholmen. 


Enda personen i familjen som fått en ny titel! Äldsta systern fick nu äntligen bli moster! 



Väldigt härligt att ha alla här! Och så tråkigt att man inte kan träffas nu som då i vardagen. Men snart är det jul och då är planen att göra ett lite längre besök hos dom. 

söndag 22 oktober 2017

Babyfotografering

Som utlovat, här kommer några av bilderna från fotograferingen! 







Vår härliga lilla dotter! Jag är ju lite partisk nu, men hon är så fantastiskt fin vår lilla stjärna!!