tisdag 2 januari 2018

Att flyga med en 3 månaders baby

En ny sak vi kan checka av på vår "första gången"-listan: att flyga med bebis!

Innan resan bar av funderade vi på olika alternativ att ta sej ut till Arlanda. Vi brukar alltid ta flygbussarna eftersom dom går så smidigt från Liljeholmen. Efter en blick på packningen kom vi snabbt fram till att nu är det taxi som gäller! Skönt och smidigt! 


Och första flygningen gick riktigt bra! Jag hade bränt ett par hjärnceller över att fundera hur jag skulle packa, vad skulle ner i stora väskan (okej, väskorna) och vad kunde behövas ombord på flyget. Jag hade ju hört om mardrömsresor där föräldern fått sitta nerspydd för att man glömt packa ner ombyte till sej själv. Nu var det ju bara en timmes flyg, så skulle nog ha överlevt hur det än packades... 

Summa summarum har det blivit fyra flygningar i december. Upp till Härnösand, ner igen och vidare till Vasa (vilket jag och Nova gjorde själva!!) och sedan ner till Stockholm. Under dessa resor gick själva flygningen väldigt smidigt. Eller så smidigt man vågade hoppas, lite gråt var det ibland, men inget panikartat. Det jobbiga var mellan flygen. Som att ensam ta sej från terminal 4 till terminal 5 med ryggsäck, stor jacka och bebis i bärsele när man är försenad. För att sedan inse att nästa flyg också är försenat och man inte hade behövt stressa. Och avsluta det terminalsbytet med att åka buss till flyget som står vid terminal 2 UNDER TOTAL GALLSKRIK. Puh. Tog på en mammas krafter. 

Hemresan i lördags fick också ett halvjobbigt avslut. Flygningen gick hur smidigt som helst, men vi hade ett problem. Vi hade inget babyskydd. Vi tog inte med vårat upp till Vasa (hade köpt ett där att ha under tiden) så vi fick ringa runt och kolla vilket taxibolag som hade ett. Vi hittade inte ett enda taxibolag i Stockholm som hade babyskydd? Hur är det möjlig? Bilbarnstolar ja, men inget för dom riktigt små. Vi fick helt enkelt söka efter alternativa vägar hem. Flygbussarna funderade vi på, men dom hade heller inte babyskydd och man vet ju inte riktigt om chauffören är okej med att man har henne i famnen. Så vi bestämde oss för att ta pendeltåget. Det stannar ju ändå i Årstaberg vilket är 700m hemifrån. Det borde vi klara med bebis och packning. Vi kom på tåget, allt var frid och fröjd. Men detta är ju pendeltåg och Stockholm. Såklart det blir problem. Efter en timme hade vi kommit fram till Sollentuna. Och där var det stopp, rejält. Till sist gav vi upp och gick ut och började ringa runt till taxibolag i jakt på en bil. Vanlig barnstol fick duga, nu ville vi hem. Första taxin jag beställde hade inte barnstol, jag hade glömt säga det när jag beställde, så där får jag skylla mej själv. Att han skrek på mej i telefon för att vi inte stod och väntade där han stod var inte okej. Jag tyckte hans förklaring "jag är här. HÄR!!" inte var så beskrivande, så jag skrek tillbaka att han inte behövde skrika på mej och att vi skyndade oss. Kanske lika så bra att vi inte kunde åka med honom... Taxi Kurir, prata med er personal, kanske borde få en lektion hur man behandlar kunder!!! Till slut efter många om och men och dalande blodsocker och nästan tomt telefonbatteri fick vi tag på en taxi med barnstol. Och den kom inom 3 min. Och det var en stor bil så alla väskor fick rum. Och det var en trevlig chaufför. Huh, äntligen kunde man pusta ut. Att hon egentligen var för liten för stolen valde vi att blunda för. Vi ville inte vara strandsatta i Sollentuna tills SL lyckats ficka elfelet, vem vet hur länge det skulle ta. 


Även fast damen var lite för liten för stolen satt hon där med pondus och tittade skeptiskt på oss. Hon gillade inte att bli störd i sin dagsvila.

Slutet gott, allting gott, och nåde er SL om ni börjar tjafsa med ersättningen. Ni ska betala vår taxiresa, så är det bara!!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar