onsdag 24 januari 2018

Jag är inte bitter, men...

... ibland är ju tajmingen lite taskig. 

I julas var jag ju hemma hos familjen i nästan tre veckor. Första veckan var jag mest hemma och umgicks med familjen. Andra veckan hade jag tänkt börja vara social och träffa vänner. Då blev jag och lillan sjuk. Inte jätte förkylda eller sängliggande, men tillräckligt för att inte vistas bland folk. Så den jättelånga vistelsen därhemma som jag skulle hinna träffas med vännerna hur mycket som helst blev inte riktigt som jag tänkt mej. 

Historien upprepar sej. 

Hittills i januari har jag tagit det rätt lugnt. Såklart har jag träffat en del vänner, men för det mesta har jag varit hemma och myst medans det varit kallt där ute. Men efter en tid börjar man ju klättra på väggarna. Så denna vecka hade jag tänkt vara rätt social och skulle träffa kollegor, vänner och mammagruppen. Det var något inplanerat varje dag. Efter måndagens mammagrupp började jag känna av halsen och var småfebrig på kvällen. Inte den här gången heller är jag jätteförkyld eller sängliggande, men tillräckligt för att surt boka av en träff efter den andra. 

Suck. Jag är ju inte bitter, men...

Okej, jag är rätt bitter. Och att ta hand om en liten en (som också är lite rosslig, men inte riktigt förkyld ännu, håller tummarna att vi slipper det) när man själv är rätt trött och sliten är ju inte helt toppen det heller. Jag har dessutom börjat läsa på mera om sömn och tänkte så småningom börja försöka få in lite bättre sovrutiner för oss båda. Kanske inte bästa tillfället att införa nya rutiner när båda är lite krassliga. Ska man införa något nytt så verkar det behövas göra helhjärtat. Nu försöker man lite grann, ger efter ganska snabbt, ger upp och känner sej ännu sämre.

Vi summera läget. Jag är extra trött för att jag inte är helt friskt och dessutom sovit dåligt senaste tid. Samtidigt börjar jag verkligen klättra på väggarna nu. Och går dessutom runt och känner mej dålig för att vi (jag) inte orkar införa och genomföra bra sovrutiner. Vilket gör att jag sover ännu sämre. Så ja, jag är med andra ord lite bitter. 

Måttligt road av mina försök till nya sovrutiner. Men två sov-böcker är påväg med posten, och när dom är genomlästa (och vi lite mera friska) så ska vi göra en kraftansträngning med att införa nya sovrutiner.  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar