Mamma på vift, straffade sej direkt...

Hör och häpna, i lördags var jag ute. KVÄLLSTID!! Kändes overkligt, som att jag skulle ut och "göra stan". Gå på rave eller nått. 

Okej, lite överdrivet, men så var känslan i alla fall. Det var smink, stövletter med klackar och jag tog dom mest o-amningsvänliga kläderna jag kunde hitta. 

Alltså. Jag gick ut på middag nere vid Liljehomskajen (8 min promenad hemifrån) med ett par (höggravid dessutom, så vinet flödade inte heller så att säga). Inte riktigt att "göra stan", men vi "stängde stället" i alla fall och var typ dom sista som gick därifrån. Kändes häftigt och ovanligt. Jag har varit ifrån Nova flera gånger, så inge konstigt med det. Men då bara dagtid och enbart nån timme (max två) åt gången, jag ammar ju fortfarande så man får passa på mellan matningarna... Nu smet jag iväg efter kvällsamningen och mannen tog läggningen. Det var verkligen sån energiboost att få komma ut och socialisera kvällstid i vuxet sällskap, behövdes! 

Men, det straffade sej direkt. På söndagen fick hon en riktigt jobbig hosta och var rosslig i halsen. 

Jag vet att min kvällsutgång och hennes förkylning dagen efter högst troligtvis inte har nått med varandra att göra. Men en mammahjärna funkar ju inte alltid helt logiskt, så nu har vi knappt skilts åt sedan dess. Det är extremt mycket famn och bärande. Som tur sover hon ändå relativt bra i sin nu kraftigt lutande säng (har höjt huvudändan med ett gäng böcker), så vila för ryggen får jag ändå.

Men det är sjukt läskigt när små barn är sjuka. Lilla damen blir 6 månader på lördag (hurra!!) så hon är ju fortfarande bara min lilla hjälplösa nästan-nyfödda bebis. På tisdagskvällen åkte vi in till Sachsska barnakut (seriöst, varför döper man en akutmottagning som man knappt kan uttala och stava till?). Vid ett tillfälle under kvällen hade hon knappt kunnat andas för hon kräktes så mycket och segt slem. Tur att vi i mammagruppen nyligen hade gått igenom hur man gör när ett barn sätter något i halsen. Jag körde på samma sak här och slemmet kom upp och ut. Men usch så obehagligt. Efter rådfrågande av 1177, närakuten i Liljeholmen och läkare via Kry.se (så smidigt) så bestämde vi oss för att åka in. Jag tror inte jag hade kunnat sova en blund annars under natten utan bara legat och lyssnat hur hon andades. 

Vi träffade väldigt gulliga och förstående läkare och sköterskor på plats. Läkarn sade att detta är extremt vanligt just nu i mars och gav oss råd hur vi skulle göra. Vi fick även låna en "ångmaskin" med saltlösning så att slemmet ska lösas upp. Det går lite lättare att behandla henne med denna (även fast hon inte är helt nöjd men en mask och ånga i ansiktet). När jag tar fram snorsugen eller näsduschen börjar hon sprattla och vrida sej som en orm på skötbordet. Svårt att pricka närborren då. 

Så nu ångas det på för fullt, ammas däremellan och bärs runt en massa (kan ju säga att fammos besök till helgen har mycket bra tajming, extra händer och famn behövs, både lägenheten och jag själv är smått ofräscha om vi säger så... Mannen börjar även han känna sej lite krasslig.) Hoppas bara att hon blir frisk snabbt, på måndag går flyget ner till Lanzarote. Som tur tog vi denna gång ett av- och ombokningsskydd, tror det är första gången vi gör det? Hoppas den isf täcker "bara" en förkylning? "Bara" en förkylning kan ju ändå vara ganska allvarligt för dom små...